Alla språk är uppbyggda kring motsättningen mellan ordklasserna verb och substantiv (nomen). Medan substantiven är ord för saker, varelser och fenomen (dator, kvinna, politik), är verb ord för handlingar och tillstånd (att göra, att sova).
Varför får verb olika ändelser?
Ett verb måste böjas a) i rätt tempus (dåtid, nutid, framtid) och på de flesta språk även b) efter rätt person: 1) jag, 2) du, 3) han/hon; 1) vi, 2) ni, 3) de. Jämför engelskans I am, you are; you were. Detta återspeglas i de olika ändelserna.
Hur många personer måste man hålla reda på för att kunna böja varje verb på de flesta språk?
Grammatiskt sett finns bara 3 personer: den som talar = person 1; den som tilltalas = person 2; den som omtalas = person 3. Sedan förekommer dessa 3 personer dels i singular (ental): jag/mig = person 1, du/dig = person 2, han/honom/den/det = person 3; dels i plural (flertal): vi/oss = person 1; ni/er = person 2; de/dem = person 3.
Vad består varje verbform alltid av, på både svenska och franska?
Varje verbform består alltid av en stam, som följs av en ändelse. Så t ex verbet tala (fra. parler) i infinitiv, som består av stammen tal- (fra. parl-), som följs av infinitivändelsen a (fra. -er). Ändrar man bara ändelsen får man ett annat tempus: jag tala-r (fra. je parl-e), jag tala-de(fra. je parl-ais).
Vad är infinitiv?
Infinitiv är den form av ett verb som man hittar i en ordbok. Ibland kallas det för verbets grundform. För att förstå vad ni flög betyder, måste man först kunna hitta verbets infinitiv: att flyga.