Beroende på hur orden används vid husbygget har man delat upp dem i olika grupper, s k
ordklasser. De viktigaste är VERB och SUBSTANTIV (NOMEN). De hör intimt samman. Hur?
Med substantiven kan vi nämna olika saker (bord, dator, tidning, boktryckeri), varelser
(kvinna, katt, spöke, premiärminister) och företeelser (åska, väder, revolution).
Med verben kan vi påstå olika saker om substantiven. På så sätt uppstår satsen.
Vad är då en SATS? En sats är ett påstående. Ett enkelt exempel:
I detta exempel påstås det om katten att den sover. Man kan nu antingen instämma (ja,
katten sover) eller invända (nej, katten sover inte). Och då vet man att man står inför en
sats: något sägs eller påstås om någon/något. Varje utsaga/påstående kräver minst en sats.
Vid satsanalys börjar man alltid med att leta upp verbet i satsen (predikatet). 1 verb = 1 sats.
Man frågar sig vad det är som sägs i satsen.
Här påstås det om någon att den instämmer. Verbet i satsen är instämmer.
Först därefter frågar man sig vem detta påstås om. Vem är det som instämmer? Svaret är
här uppenbart: flickan. Substantivet flicka är alltså SUBJEKT i satsen:
Grammatikerna kallar subjekt den satsdel, som besvarar frågan: vem är det som instämmer